Kollar lägenheter som en tok, men det är svårt att hitta om man inte har en himla massa kontakter osv, men jag försöker. Har en kompis att flytta ihop med som jag tror kommer fungera alldeles strålande, plus att hon har en del kontakter. Eller en åtminstone som kanske lönar sig.

Annars har jag dragit ner en massa musik idag som jag helt enkelt bara trott att jag haft förut. Som Hot Chip, LCD soundsystem, Girl Talk, John Coltrane osv. Så nu artar det sig, med 30.5GB musik och tusentals låtar känner jag att jag har en ganska solid musikbakgrund.

Jag gillar Girl Talk, det är väldigt, väldigt pinsamt, men hela mixtrandet med hundra låtar och få ihop EN bra låt av dem tycker jag är skithäftigt. Och det är skoj att känna igen alla små delarna av varje GT-låt.

Plus att jag kan äntligen betala hyran idag, det är på tiden. Killen som varit skyldig mig pengar hade äntligen fått pengar själv så att jag därmed kan betala hyran - sådär tre veckor för sent. Snart behöver den ju betalas igen. Sjukt.

Skithyra.

Jag är trött, men jag behöver inte jobba imorgon på morgonen utan endast eftermiddag/kväll. Det är typ underbart för jag är verkligen inte en morgonperson.

Hoppas för övrigt att ALLA läst krönikan om Blondinbellas popularitet. Tänk på det. Jag är fan värre.

Saknar.

Idag är jag ledsen. Jag saknar min Roskildeman något otroligt, med ganska få och små anledningar. Det här är någonting som stör min självbild och det är sällan nyttigt för mig såvitt jag vet. Att sitta och lyssna på A Perfect Circle och klaga över det är inte något som bidrar heller antagligen, men det spelar inte så stor roll nu.

Det är jobbigt när grejer är jobbiga, det känns så destruktivt medan det inte är mer än normalt. Sittandes och smuttandes på chai med ett par bitar ingefära ska bota allt har jag hört men vissa ting består verkar det som.

När jag gick till Daniel idag så såg jag solljus brytas via en gatlykta och skina in i en gammal bil som stått på samma ställe ända sedan jag flyttade in här. Det fick mig att fundera över andra konstiga saker som hänt mig. Kaffespill som täcker en kakelplatta och inte en droppe någon annanstans, döda fåglar framför halvt gömda dörrar, kluvna träd, inbillade regndroppar. Tänk om alla dessa små saker är ledtrådar till någonting. Kanske något under kakelplattan hade förändrat mitt liv. Kanske dörren går till en gammal källare där mordoffer ligger i stora sopsäckar; saker som indikerar något mer.

En förklaring till dessa ting hade varit att uppskatta. Eftersom jag är nihilist skulle jag aldrig våga fullfölja dessa eventuella indikationer, eftersom det onekligen skulle antyda att jag (eller någon annan) är utsedd till att lägga märke till ledtrådar som de jag beskrivit, vilket i sin tur betyder att det inte är en slump. Slumpen ska styra saker.

Lite neurotisk är jag nog. Men jag kan inte lägga tankarna i ett spår ikväll. Allting känns diffust och tanke efter tanke tappas, glider mig ur händerna eller har inget mål eller slut.

Jag saknar en hel del ikväll. Mest en speciell typ av person, en definitiv sort, som jag inte har tillgång till. Jag saknar en person jag inte känner och som kanske inte existerar, med egenskaper som jag inte finner i en och samma människa. Mina vänner har naturligtvis tillgångar i form av väldigt förnöjsamma egenskaper som tålamod, lyssnande, tillit, insiktsfullhet, erfarenhet, ödmjukhet osv. Ingen av dem innehar vad jag behöver just nu, jag har ingen att höra av mig till och ingen att stödja mig mot för tillfället. Man kanske skulle skriva en kontaktannons.

Man kanske bara skulle ta att gå och lägga sig. Så värdelöst! Jag önskar mig tillbaka till så många ställen just nu.

Imorgon ska jag äta hos morsan tillsammans med min storebror och hans före detta fästmö. Får se hur det går.

Jag har hört fraser idag när jag varit ute och gått. Hört som i hört i huvudet, och inte hört av passerande människor som man kanske skulle anta. De har varit i stil med “kamp får blommor att växa”, “martyrens kors är av papp” och “smaken är det mest personliga en människa kan inneha”. Som om någon viskat sanningar till mig under dagens gång, vilket känns lite harmoniskt i sig även om det är smått oroande.

I övrigt känner jag hur mitt huvud blir tyngre, av huvudbryn och nydanande konsekvenser jag inte väntat mig. Mitt Internet fungerar inte heller vilket resulterar i att jag skriver en dagbok och inte en blogg. Så värdelöst egentligen. Antydningar om min person ger en bild av en helt annan person. I vanliga världen är jag en cyniker som inte förväntar mig en morgondag. Hoppas inte ens på en.

Destruktivt ur en utomståendes perspektiv, men det är ännu inte mitt problem. Ur mitt perspektiv är det riktigt angenämt att vara här och dricka chai-te tillsammans med variabler som människor eller tankar osv. Idag har det varit både och, och den ena leder alltid till den andra. Vissa tankar är till för att delas, och ingenting skapar tankar som människor. En ond cirkel.

Jag vill utforska någonting. Nytt, något som inger eufori eller tragedi. Någonting som gör att jag reagerar med styrka och inte med avsmak eller likgiltighet som det brukar bli. Det känns som att världen är för liten och vardagen breder ut sig hektar för hektar medan jag helt enkelt aldrig kommer att komma ikapp. Ett Pink Floyd-moment breder plötsligt ut sig här.

Alla (alltid så) plågsamma förvridna känslor som gömmer sig, med goda skäl förmodar jag, uppdagas emellanåt och det är en smärtsam sak för mig varje gång för jag vet att det är en så stor del av vem jag är som jag förvarar i en liten Pandoras ask och däri ligger allt som gör att jag har en tatuering som föreställer the Dark Side of the Moon-prisman. Jag har lovat en speciell person att någon gång förklara vad den där förbannade tatueringen betyder för mig, allt den symboliserar och innehåller som ligger mellan mig och min far.

Antingen ska man lägga all tid på att tänka eller leva helt i avsaknad av tankar, och inte hoppa däremellan. När man faktiskt väljer att hoppa emellan dessa ting finner man limbo, och limbo vill ingen leva i egentligen.

Jag är splittrad.

När jag kom hem till lägenheten och inte hade något internet skrev jag med mig själv, och har lovat att lägga upp vad jag skrev. För det är fina grejer, som är viktiga för mig. Så här är det första:

Jag kan inte påstå att mitt liv är märkvärdigt, eller ens utöver det vardagliga i jämförelse med många andra liv eller liv som redan passerat. Inte heller kan jag påstå att min psykiska och känslomässiga räckvidd eller kanske spektrumet av dessa ting är bredare än andras eller att jag ser mer möjligheter än hinder eller mer lösningar än problem. Det finns ingenting som säger att jag har en begåvning i något av dessa relativt viktiga ting, att jag har något att säga eller att visa en annan person. Ingenting att egentligen dela med mig av, att känna mig stolt över eller värt att kommentera. Jantelagen, om jag inte missminner mig.

Ingenting talar dock emot att jag skulle kunna vara en talför person med mycket erfarenhet som kan lära någon någonting eller visa upp mina egenskaper och så vidare. Frågan är: Vad får jag ut någonting av?

Är det möjligen bättre att vara ödmjuk och anpassad till det västerländska systemet så som jag blivit uppfostrad (även om jag inte tror på uppfostran) eller ska man föredra att ta för sig och visa framfötterna i det man genomför och försöka ta första plats varje gång och ha en stark hållning och ta stolthet i allt man gör eller skapar?

Just nu vet jag inte. Jag finner min plats här i min lägenhet, med Jimi Hendrix, solsken på min vänstra sida och mina egna tankar som ett pålitligt sällskap. Självklart har jag saker att oroa mig för, och jag må vara bakfull och ha en fruktansvärd molande huvudvärk, skoskav och kliande i huvudet.

Men någonting igår fick mig att börja vrida och vända på lite saker som är aktuella för mig, och det var hela upplevelsen att hamna i ett sällskap där vissa faktiskt var dubbelt så gamla som jag själv. Vissa hade kommit någonvart i livet medan en del andra stagnerat i sina tonårsvårigheter och oöverkomliga ångest. Två par satt och pratade om att köpa hus och den ena och den andra kunde inte dricka för han skulle hämta sin son imorgon och allt vad det var.

De flesta var väl som jag tycker att en person som är sig själv är, tillmötesgående, drivna och accepterande personer som inte oroar sig för reaktioner om variabler som blått hår, sju piercings i ansiktet, viktorianska outfits, tatueringar över hela brösten m.m vilket jag tycker är en fin grej att se – hur människor börjar våga.

Självklart är inte ovannämnda radikalt synliga sätt att vara sig själv inte ett krav på en person som är sig själv. För mig är det tryggheten som lyser igenom, på många men inte alla såklart.

Själv var jag nervös som aldrig förr när jag kom dit. Jag visste från början att jag inte egentligen kände någon och att de inte hade en aning om vem jag var, och mina händer darrade och jag hamnade omedvetet i något hörn någonstans med någon smått bekant mittemot mig och hans flickvän bredvid mig. Oifrånkomligt nervös, men ändå nöjd. Iakttagande innan deltagande, det känns viktigt i nya situationer för mig och det fungerade väl. Efterhand slutade darrandet och jag kommenterade lite saker och samtalade så smått med ett par personer. Om jag inte varit så trött som jag var hade allt gått lite mer enkelt.

Kvällen gick utför på många sätt och vis dock, efter aningen för mycket sprit och torkande av andras blod så var det dags att gå hem så vitt jag vet. Adjö till 30-årsfyllande killen och adjö till alla andra, och när jag kommit ner för trapporna (med möda) så sprang jag på en kompis som skulle sova hos mig och jag insåg hur många personer som uppskattar min existens och hur många vänner jag skulle kunna skaffa mig.

Det fascinerar mig något otroligt, för jag är inte en social person i sinnet och jag uppfattar sällan mig själv som en tillgänglig typ av människa medan jag egentligen har en uppenbar förmåga att dra folk till mig och en förmåga att upprätthålla en konversation som jag inte funderat kring förr.

Så idag mår jag bra även om jag mår riktigt jävla piss i många fysiska sammanhang, för jag känner att min framtid inte kan misslyckas speciellt mycket om jag nu har en social förmåga och vänner som kommer kunna hjälpa mig när den tiden kommer likaså. Och jag uppskattar det, och jag uppskattar de som vill ta kontakt med mig och som har tålamodet för min person.

Det enda som fattas nu är ju Grey’s Anatomy, för vilken predikan jag just la upp. Galet.

100 saker du kanske inte visste om mig.

1. Fullständigt namn: Tina Maria (Svensson) Green
2. Ålder: 18
3. Vart bor du: 30247
4. Bor tillsammans med: Vem som än väljer att inte gå härifrån. Eller som väljer att betala halva hyran. Eller hela, jag vet inte.
5. Husdjur: Samma som ovanstående.
6. Färg på ditt hus/lägenhet: Vet inte.
7. När är du född: 19 Januari 1990.

8. Klass: Hah.
9. Vilket år tar du studenten: 2008
10. Något jobb: Beror på hur man ser det.
11. När ska du sova ikväll: Snart.
13. Duschat idag: Japp.
14. Kramat någon idag: Ja.
15. Pussat någon idag: Lite. Beror på hur man ser det, efter dygnsskiftet räknar vi eller?
16. Vad har du ätit idag: Slemmig mat mestadels.
17. Dagens kläder: Bakiskläder.
18. Dagens smink: Usch.
19. Dagens sötnos: Allihop som lyckades stå ut med mig igår.
20. Dagens roligaste: Isabell.
21. Har du många vänner: Tveksamt.
22. Hur många har du kysst: Tveksamt.
23. Vem kramade du senast: John.
24. Föredrar du tjejer eller killar? Killar, på många plan.
25. Hur många har varit otrogna med dig: Lagom många.
27. Har du pojk-/flickvän: Inte... riktigt än.
28. Vem pratade du i telefon med senast: John.
29. Vem fick du senast sms ifrån: smsme.se

FAVORIT

31. Film: Nu lugnar vi ner oss!
32. Låt: Sluta!!!
33. Mat: Just nu, cous cous med majs och kidneybönor :3
34. Dryck: Ja nej men det är minsann inte sprit iaf.
35. Färg: Grönt har jag börjat tycka om. Vissa gröna, inte äckliga rave-peta-mig-i-ögat-gröna. Fina gröna.
37. Stad: Köpenhamn.
38. Land: Måste besöka lite fler länder.
39. Ämne i skolan: Konst.
40. År: Någon framtida år. Nästa år. Saker är bättre nästa år.

SENASTE

41. Personen du tänkte på: Samma som jag tänkt på i tusen år.
42. Personen du kysste: John.
43. Gången du spydde: Haha, det känns som igår.
44. Gången du grät: Den här listan är en sån lämplig tillfällighet. Igår var en bra dag.
45. Pizzan du åt: Känns som igår.
46. Gången du var i Göteborg: In body or in mind? 
47. Gången du var i Stockholm: Tillräckligt längesedan för att inte längta tillbaka.
48. Gången du var full: Nyss.
49. Gången du var på konsert: Känns fett inte som igår.
50. Personen som såg dig gråta: Jens kanske. Eller Nalle. Eller typ alla. Jag är en moodkiller.

ANTINGEN ELLER

51. Svart eller vitt: Svart, ananrs får jag ont i ögonen.

52. Hund eller katt: Katze.
53. Ute och festa eller hemma och mysa: Hemma och festa.
54. Tvspel eller Dataspel: Tv-spel.
55. Singel eller upptagen: Självupptagen.
57. Lunarstorm, Helgon eller Playahead: Lego.
58. Ragga eller bli uppraggad: Något ömsesidigt. 
59. Big Brother eller Paradise hotel: Big Brother.
60. Svart hår eller blont: Både och, men inte samtidigt.
61. Blåa ögon eller bruna: Bruna tror jag, men orka att det spelar roll.
62. Choklad eller lakrits: Choklad såklart.
63. Göteborg eller Stockholm: Göteborg
64. Höger eller vänsterhänt: Något är väl höger med alla.
65. Coca Cola eller Fanta: Cola.
66. Pizza eller kebab: Det finns en uppfinning som är oslagbar som har med de två sakerna att göra, den gillar vi.
67. Randigt eller Prickigt: Randigt.
68. Älska eller älskas: Älskas. 
69. Leva eller dö: Leva - sen dö.

ANTAL
 
70. personer du älskar: Lagom många.
71. Personer du hatar: Tusental.
72. Pesoner som sagt, jag älskar dig: Lagom många.
73. Personer du hånglat med inom en 24 timmars period: För många. 
74. Glassar du ätit på en dag: Tre kanske.
75. Festivaler du ska på detta år: Var på en.
76. Gånger du haft minnesluckor på: Aj, tusen miljoner gånger.
77. Gånger du har slagits: Bitchat eller slagits?
78. Personer du saknar just nu: Aaaw många många.
79. Gånger ditt hjärta brustit: Två? Trettiosju?

VEM
 
80. Vill du kyssa nu: Oh, någon som är bra att muntra upp folk och som är väldigt bra i sängen, och personen ska helst bota alla bakissymptom.
81. Ska du träffa imorgon: För många.
82. Sjöng du senast för: Never gonna happen.
83. Hade du senaste en msn konversation med: Kensan.
84. Spelade du tv-spel med senast: Oj, bra fråga. John?
85. Vill du ta med på en romantisk resa just nu: Romantisk resa och jag utesluter liksom "romantisk" ganska mycket.
86. Vill kasta en sten i huvudet på: Hampus.
87. Förtjänar att dö: Någon som jag kan ta den efterlämnade lägenheten ifrån.
89. Ville du sova jämte inatt: Ingen alls, usch.

VAD

90. Gör dig glad: Att få som jag vill.
92. Vad vill du helst göra nu: Göra saker och ting rätt igen.
93. Önskar du att du slapp göra: Diska.
94. Vill du ha nu: Sömnpiller. Ledighet.
95. Önskar du dig i födelsedagspresent: Ett riktigt jobb.
96. Längtar du till: När någon annans lön kommer in på kontot.
97. Tycker du om dina betyg: Jag tycker att de är suicidala tingest.
98. Ångrar du i ditt liv: Inte hela mitt liv.
99. Är det bästa som hänt dig: Viljan att utvecklas.
100. Hur mycket är klockan: 23:19

Jag uppgraderar min musiksmak nu till Beta Satan. Okej de har gjort typ tre låtar, men jag har festat med dem och kanske snubblat på ett hångel med sångaren, men det är ett sjukt skönt band. Myspace har de minsann.

Uppgraderar bloggen är jag sämre på dock, men det är okej. Jag har inte så mycket att skriva. Klippt av dreadsen för hundra år sedan, jobbar heltid, blir eventuellt utslängd av hyresvärden omkring september, sovit på Köpenhamns tågstation efter att ha varit i Christiania, festat så fort jag fått chansen, saknat folk som vanligt, dräggat mig hos alla jag känner... det är i stort sett vad som hänt.

Jag har inte så mycket att skryta med liksom, så det är lika bra att bara dra sig tillbaka liksom.